Herreminje

Tiden går och jag inte så mycket tid att avvara för att blogga bara cykel.
Men jag kommer fortsätta här.

Undertiden kan man kolla ohreallyyeah.tumblr.com där jag kommer blogga blandat och cykel såklart.

Det heter inte Hipster-SM. Det heter Un Giro di Sporco Sud.

Rektur™ Bildande av förening©

Imorgon blir det en bra dag. Vi tar bil och åker ut över de skånska vidderna, över åsarna och ner i dalarna, längs de (ja, inte än men snart) porlande bäckarna för att besluta längs vilka vägar Un Giro di Sporco Sud 2010 ska gå. På kartan ser det bra ut. Riktigt bra ut. Några riktiga mördare som förhoppningsvis kommer skaka om i positionerna. Men inget är säkert och vägarna vi ska kolla imorgon kan mycket väl visa sig vara 70- och 90-vägar och därmed helt värdelösa ur aspekten "här är det bra att ha en oorganiserad cykeltävling". Och då är det tillbaka till ritbordet igen, så att säga.
Imorgon kommer även föreningen ha sitt första styrelsemöte och formellt bilda förening. Det är riktigt modigt att en grupp människor som länge haft devisen "Vi är ingen jävla idrottsförening" blir ordentliga och registrerar sig i register. Dags att sluta vara outsiders och börja starta studiecirklar.
Det jag har på min topp5-lista vad gäller studiecirklar är:
1. Bygga hjul
2. Effektiv rengöring
3. Hur många folköl behöver man för att tillgodogöra sig ett rättvist antal kolhydrater
4. Bygg din egen rulle
5. Allmänt mek och underhåll

Cykelvåren är lovande. Bianchin vill ut på gatorna. Det vill jag också. Idag har första tecknet på vår kommit, snön töar, vilket både är glädjande och trist. Jag gillar ju ändå snön. Framförallt nu när jag har fått på mina speedkings och plöjer som ett jävla lok genom snödrivor, snömodd och en och annan pensionär. Men nåt ska jag väl ha för att ha "gone to work on the homes here with a pair of pliers and a blow torch" på skärmarna.

Om att ta det lugnt.

Nu har Bianchin stått till sig en vecka i sovrummet. Hjulen sitter bra och varje morgon jag vaknar och ser den tycker jag att den ser lite grymmare ut än när jag somnade kvällen innan.
För att inte bli allt för otålig på att ut och provköra, snön ligger fortfarande tät på Malmös gator där ju gatukontoret eller vilka det är verkligen INTE gör ett bra jobb för att hålla det snöfritt, har jag kokat ihop en egen medicin. Jag har inte satt tillbaka kedjan. Gör jag det tror jag att jag kommer bli alldeles för frestad att sticka ut och kötta Amiralsgatan upp och ner. Visserligen är det en aluram och jag tror inte den skulle bli särskilt angripen av vägsalt och fukt. Men jag vill ändå vänta. Vänta tills den stund då vintern släpper sitt grepp om mitt arma, platta landskap och den där känslan infinner sig. Känslan när man känner att luften inte biter in näsan och luftrören, när man nästan kan höra snödropparna knacka på jordlagret underifrån. När det finns ett par smala strimmor torr och relativt grusfri asfalt skönjar. Då vet jag att det är dags att montera dit kedjan och vördnadsfullt bära ut min sköna dam och sitta upp för en tur.
Det kommer bli så bra att känna Ellipsens spänst, att utforska de olika möjligheterna med mitt nya styra. Men framförallt att få känna ett ljummare vinddrag i ansiktet.

I övriga nyheter och flummerier den här veckan. Idag låg ett väldigt trevligt brev och väntade på mig när jag kom hem. Min vän Andreas har skurit ut finfina Spiritualized-dekaler (se bild nedan) som självklart ska sitta på min Specialized. Kommer bli en killer. Mattsvarta dekaler på en grå hoj.
I helgen köpte jag ett par crossdäck till beatern. Monterades i måndags men tyvärr hade jag alldeles för smala skärmar. Tro då inte att jag väntade till dagen efter och gick och köpte ett par bredare skärmar... Nänä. Bra karl reder sig själv, och dessutom var jag inte sugen på att halka omkring mer på Gatorskins. Sagt och gjort, fram med tändare och tång och elda på plastskärmarna. Nu ser skärmarna ut som dom haft syfilis eller något som H.R. Giger skapat. Men det funkar. Grepp i snöiga kurvorna och inget stänk på rygg eller haka.

Så kom dom...

Mina efterlängtade hjul.

Och ett Profile Airwing.

Nu ska bara jag bli snabb också.

Hej Bloggen.

Min blogg har dåligt inflytande på mig. Sist jag bloggade om en pryl var det en Bianchi D2a. Ett tag efter inlägget köpte jag en. För ett tag sen tjatade jag om ett par Mavic Ellipse och nu är dom på väg från CRC. Plus ett Profile Airwing och lite annat smått och gott.

Idag fick jag panik när jag gick in och skulle kolla trackningnumret och det står "27-01-2010 22:47 International Hub EMERGENCY DATA CAPTURE". Ett mail till Parcelforce och en timme svaret att jag har jag inte behöver oroa mig, allt är i sin ordning och att Vicky, som hon hette, hade gjort en extra check på mitt kolli och att någon från firman i Sverige (schenker tror jag) levererar till min dörr mellan 7.30 och 17.30 på tisdag 2/2. Det är att ha koll på sina grejer. Posten i Sverige borde ta efter och skaffa sig någon slags struktur i sin L O G I S T I K. Herre min je.
Nu ska jag bara maila Parcelforce igen och kolla om dom kan komma till jobbet med paketet. För det finns ju ingen hemma att ta emot det på tisdag. Och är dom så serviceminded som den person jag var med i kontakt sist så ska det inte vara några problem.

I ska jag bli snabb. Med lättare hjul, tempostyre och spinning så ska det gå.

Mhm.

Runt 2:07 blir det bra.

City Grounds Photo shoot from Alex on Vimeo.

Sjukt. Lång. Skid.

Bland det bästa jag hört™

The first ever Annual Systemkatten

I lördags bar det av. Mitt andra kattarrangemang, mitt första solokattarrangemang. Upplägget relativt enkelt: Åk till fem olika Systembolag i Malmö (Värnhem, Hansa, Kronprinsen, Mobilia och Jägerso) och köp på varje ställe en styck Åkeson tetra på 2,5 dl, vitt eller rött, your choice. Kom sen tillbaka så fort som det går. Gillade man inte vin, var under 20 eller tyckte booze är trist så gick det bra att köpa en kasse på alla bolag utom Värnhem, där man istället fick bevista Hemköp och köpa läsk istället.

Vid 11.30 dök jag, som arrangör, upp vid starten. Något sent tyckte jag själv. Men jag fick stå och huttra i goda tio minuter innan Markus och Micke från Budboys dök upp. Sen trillade Jon och JP in och sen Joel, som tappert härdade ut i kylan med mig. Vid 11.50 började jag få kalla fötter, bildligt och bokstavligt. Fem pers hade dykt upp. Sista anmälan 11.45. Vid 11.59 är 12 pers samlade och vi får besked om att en försovit sig lite.

Till slut dyker sjusovaren upp och jag drar snabbt reglerna (som jag nojjat kraftigt för innan, tänk om folk tycker det är en dålig idé, tänk om någon inte dricker, tänk om någon är under 20, tänk om nån vurpar) och folk skrattar och tycker det låter toppen. Efter lite förvirring över vad en Le Mans-start är så kommer dom iväg. Alla på olika sätt. Nån bestämt åt ett håll, några mer tveksamt och vänder tillbaka och några som står och konfererar.

Jag har räknat med att vinnaren ska köra på runt 1,5 timme. Efter 59 min. dyker första man upp. Svettig men med ett fett smile.

Efter starten stod Joel och jag kvar. Förundrade över att så många dykt upp. Och jag förtjust smickrad att idén gick hem. Vi tänder marschaller, tanken på ett oljefat med en fet eld slog jag tidigt ur hågen. Vi snackar skit och jag beundrar Joels hjul som är så fina. Vi provsmakar glöggen och tar varsin kanelgiffel. Vi spår vinnare och DFL. Några vänner kikar förbi och säger hej.

Sen kommer han. Malmö Mästerskapens evige etta, Pista Malmøs starkaste(?) ben. JP. Ställer cykeln och tar emot folkets ovationer (mina och Joels applåder). Får en glögg och en giffel och berättar om rundan. Gustav har smällt med nån. Jocke tappat en vevarm. Fyra minuter senare kommer Markus och Micke och strax därpå Jon.

Ungefär 25 minuter senare har alla kommit i mål, fått en kanelgiffel och glögg. Sist i mål är Pjocke som köttar hårdast över ödetomten mittemot Debaser.

Alla är i mål. Kvitton visas. Tetravinor radas upp. Någon har köpt öl istället och undrar om det är okej. Två personer väljer att berätta att dom drog till Hansa och köpte några öl och sen till Solde för att ta en kaffe och gaffla lite. Dom tajmar ändå in det bra och kommer in på plats 8 och 9. Dom diskvalificeras.

Strax därpå står beslutet mellan att åka till en lokal bar eller dra hem till yours truly på eftermiddagsvinhäng. Det blir det senare.

11 svettiga men frusna cyklister bär upp sina hojar på loftet, dumpar sina spd-skor i min hall, lägger sina svåra budväskor i vardagsrummet och slår sig ner där det finns plats.

Eftermiddagen som följer är rolig, vinad, tobakskonsumerande, spotifiande och minnesvärd.

Resultat som följer.

1. JP

2. Markus

3. Micke

4. Jon

5. Christofer

6. Gustav

7. Ulf

8. Kalle

9. Jocke

DNF: Jens

DNF: Snarkus

DNF: Martin

DFL: Pjocke the Entertainer

Tack för att ni kom och körde så jävla hårt.

Årets plattor

För att gå lite off topic, så att säga, tänkte jag lista dom skivor som var bäst under 2009. Det är inte bara skivor som kommit det här året utan kanske även skivor som betytt mycket för mig personligen på ett eller annat vis.

Listan ska läsas utan inbördes ordning och ibland är det en länk till Spotify och ibland är det en motivering.

• Mumford & Sons "Sigh no More" Den här skivan upptäcktes väldigt sent 2009. Runt den 29 december men satte sig omedelbart som ett varmt spett i hjärtat. Låtarna "The Cave" och "Dust Bowl Dance" är två oförglömliga stycken som textmässigt rätt bra summerar mitt år. Resten av låtarna är inte dåliga heller. Inte alls. Dom är skitbra. Men de två nämnda sticker ut och bränns till när man lyssnar på dom. Mumford & Sons är som en salig blandning av Neutral Milk Hotel, Bright Eyes, lite Fleet Foxes, Woven Hand och en stor jävla portion folk (som är något jag inte är speciellt förtjust i. Men detta bands svärta bara fångar mig).

• Swervedriver "Mezcal Head" Upptäcktes också rätt sent under året. Men det är en gammal skiva och jag är grymt svag för den här typen av shoegazer. "Duress" är en postrockig/krautig bit som växer sig på.

• Thåström "Kärlek är för dom" och "Be-bop-a-lula hela jävla dan" Vad kan man säga? Efter Thåströms spelning på Malmöfestivalen i somras kan man inte annat än att älska honom. Jag var visserligen övertygad sen länge om Pimmes förträfflighet men den spelningen var bland det bästa jag sett.

• The Bear Quartet "89" Kommentarer överflödiga. BQ är alltid BQ. Ungefär som en sommarturné är en sommarturné. Kompromisslösa och sympatiska som alltid. Och det är klart att en ursäkt är på sin plats.

• A Place to Bury Strangers "Exploding Head" Upptäckte det här bandet genom Holy Fuck som gjorde ett gig ihop som jag hittade på youtube. Efter en lyssning på skivan var jag såld. Riktigt bra låtar: "Smile when you smile", "Keep slipping away" och "I lived my life to stand in the shadows of your heart".

Det finns många mer. Holy Fuck, Phoenix och 1900.

gott nytt år